Georges Rouget (1781, Paris - 1869, Paris) was a neoclassical French painter. After studying in the ? - ole des beaux-arts, Rouget entered David's studio in 1797 and rapidly became his favourite student. Rouget began his professional career as his master's main assistant until David's exile to Brussels, collaborating with him on the canvases Bonaparte at the Grand-Saint-Bernard, The Coronation of Napoleon (of which he made a copy signed by David), Leonidas at Thermopylae and on one of the three copies of the Portrait of Pope Pius VII. Though winning the second prize in the prix de Rome contest in 1803, he failed three times to win the first prize. He produced many canvases for the First French Empire and the Bonapartes, such as The Marriage of Napoleon and Marie Louise in 1811. A minor painter, he spent his whole career producing paintings of great moments in French history for whatever regime was in power at the time. Many of his paintings adorned the musee de Versailles opened by Louis-Philippe in 1837.  Related Paintings of Georges Rouget :. | cirkus caravan | Apricot Trees in Blossom (nn04) | scene de deluge | Le Comte-Duc d'Olivares (df02) | A royal yacht and other shipping off the coast |
Related Artists:
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Emil janssen
1807-45
Edouard Richter
French, 1844-1913